and something else happens / and everything else is gone.

Jag stannar till för ljuset faller in precis i rätt vinkel, rinner in genom fönsterrutan över möblemanget längs med golvet och över mina skor. Det finns så många platser att lägga blicken på som vi bara skyndar förbi. När jag går själv stannar jag. Men att röra sig ensam längs med Amsterdams gator fyller mig med en stickande känsla. Jag tror det är melankolin.

Åker förbi samma husfasader samma trädgårdar. Dricker mitt kaffe svart på olika platser inne i stan. Orden fastnar i mina tankar så ofta och kommer varken ut i ljud eller som bokstäver på papper. Köper kort och skickar till folk. Måste sätta ner några i alla fall. Annars försvinner jag.

Sitter på uteserveringar i september, oktober. Till och med november. Dom som bor här säger att det är ovanligt varmt för den här årstiden, att det brukar regna mer, att det brukar vara kallare. När det väl regnar känns det som att vara instängd i en storm. Istället för att lyssna på en föreläsning om EU external relations tittar jag ut på de döende hortensiorna på bakgården. Lila-blå. Tänker att jag vill köpa en kvist blå hortensia att ställa i mitt fönster.

Jag undrar när det hände för nuförtiden gråter jag alltid. Det händer igen det händer igen och jag orkar inte stanna kvar på en unken bar ett smutsigt vardagsrum trappan i en studentvåning och känna inget. Efteråt röker människor gräs kring vårt köksbord och pratar nonsens fyller mellanrummen med meningslöst prat luften med en dunkel men omslutande dimridå. Vargen hittar mig inte längre, det är för mycket hav för mycket land emellan. Är så trött på vackra men sorgliga slut, men jag är en flyktig människa. När man är ung är det så mycket man inte vet. Jag vet ingenting ännu. Vad det än är - mitt hjärta skriker alltid efter mer.

det sista av oktober.

För två veckor sedan fick jag besök hemifrån. Tog ett tidigt tåg till Amsterdam på grund av underhållningsarbete av tågspåren vilket resulterade i att alla resor tog ca en timme längre än vanligt. Buss-buss-tåg-tåg-framme. Hade inte hunnit hänga omkring i Amsterdam trots nära avstånd så promenerade gata upp gata ner och följde broar över kanalerna tills jag fick skoskav. Sen tog jag tåget till flygplatsen och mötte upp m. Drack skummiga cappuccinos i eftermiddagssolen innan vi tog tåg-tåg-buss-buss hem.

Eftersom vi skulle hänga i Amsterdam igen senare i veckan åkte vi söderut till Maastricht för lite mindre storstadsbrus mer gammal arkitektur och caféhäng. Stannade hela dagen och utforskade stadskärnans alla små gator. Besökte bokhandel dominicanen, en enorm bokbutik inuti en gammal kyrka med böcker i två våningar och tillhörande café. Kan hända att vi gick i cirklar ett tag och letade efter dagens andra café i över en timme men vi fick våra bakverk till slut. Hursom en väldig charmig stad. Åkte hem i skymningen och somnade direkt hemma.

Åh Amsterdam. Spenderade hela lördagen i staden till fots, vilket i efterhand kanske inte var det smartaste, men gav en bra känsla av staden. Gick på caféer (Vinnies med sneda stora fönster och goda avokadosmörgåsar) som vi hade prickat in på kartan under tågresan och alla små affärer en kan tänka sig vintageshoppar och så vidare. Hade planerat in museum också men tiden och orket tog slut så då var det bara skönare att spara det till nästa gång.

Men en sväng till Hortus Botanicus var obligatorisk. Botanisk trädgård i olika vackra glashus samt en park utomhus som säkert är lummig och fin vår/sommartid. Fick klättra i skrangliga trappor och andas varm luft och det var den perfekta veckoslutsaktiviteten. Ah vill besöka alla botaniska trädgårdar i alla stora städer kände jag efteråt. När vi hade tittat färdigt drack vi gott kaffe ute i höstsolen och kollade på alla andra personer som njöt av sin lördag. Ses snart Amsterdam!

☆ 

Och så blev oktober till november. Om jag skaffar ett par varma sulor kan jag fortfarande använda mina loafers här. Halva hjärtat saknar hemma och halva har fäst sig här. Det är ännu lite tid kvar av höstterminen och känner att jag vill omfamna den tiden här.