söndag 18 december 2016

det här är du.

när jag stannar upp har det på något sätt alltid hunnit bli veckans femte dag. fredag lost lost lost fredag. veckorna i kalender finns där och så plötsligt finns de inte längre. gör en anteckning. just nu är det: vecka femtio. söndag.
↠ 
som jag försökt att inte fastna i världen där utanför, världen där innanför. som jag försökt att bara inte fastna. mönstret jag lämnar efter mig bär spår av misslyckande. i stunderna jag minns bäst har jag tryckt kroppen mot en pelare och kippat efter luft lutat huvudet mot betongväggar under jorden och önskat att det fanns mer än det där.

allt det där som skakar om mig
kastar omkring mig
allt som rubbar mig
-
hur det inte rörde er alls.
asfalten där utanför grå och fuktig i flera veckor, december här känns inte. som om jag inte visste det från början. vissa kvällar måste jag ut för jag orkar inte höra gråtet av min granne bakom väggen orkar inte med det där livet måste kännas mer som en fest än det här. när ni inte ser snurrar jag fort fort runt runt på plats. när ni inte ser försvinner jag. och vi dricker ett två tre glas rödvin på ställen med mycket människor, du för att orka med honom och jag för att orka med alla andra där. en gång glömmer jag bort hur man dansar en annan gång häller jag i en shot sprit bland vinet, efter det tappar jag minnet. vad bra du är på det här livet säger jag till mig själv, vad bra du är på att överleva. och jag svarar
en
sak
i taget.
(paus).
↠ 
det här är du säger han och stirrar ut över människokaoset. det här är du säger han och stirrar ut i luften.

efter det finns det inga alternativ. det är ut genom dimman över broarna fram till havet.