såhär är det
i mina ögon går allt bra
i alla andras åt helvete
det lavendelfärgade nagellacket sitter som berget
allt jag vill bli av med tenderar att stanna kvar
och ögonen är en översvämning av grönblått hav
jag minns inte och
jag tror inte man skall minnas allt
blåmärkena pryder inte längre mina knän och smalben
har upptäckt att andras axlar dämpar fallen men
nu sitter dom där innanför
såra inte människor tänker jag och så går jag igen
jag är alla kalla färger
när oktobersolen gått och lagt sig
autumn flower står det skrivet i mina anteckningar för det är så som jag önskar att den här hösten ska kännas. jag målar ett två pudriga brunskimrande lager färg över fladdriga ögonlock. går under lövträden och tänker, undrar var jag är. för jag tappar fokus och lägger livet på paus, överväldigas av hur, ja, levande allting är när jag återvänder och klamrar mig fast igen. allt som känns. men jag tycker så mycket om er, om dem. dethär. det som händer och inte händer och hur vackert det ändå är. jag säger att jag försvinner ibland men jag lovar, jag kommer alltid tillbaka. att jag är ledsen över att jag aldrig kan stanna.
vi läser vetenskapsteori och känner oss vilsna. jag gömmer mig på biblioteket och känner mig lite mer hemma, lite mindre borttappad, där bland böckerna de lugna blickarna suset blandat med tystnaden. berättar för dig att jag lyssnar på vågljudet i mina hörlurar för att komma någon annan stans. nästa dag har du testat och säger att det är det bästa. jag blir alltid så förvånad över hur saker jag säger betyder något för dig, gör en piruett i hjärtat. en annan orolig eftermiddag och jag sippar på blaskigt kaffe, ångrar direkt att jag inte valde fairtrade alternativet, det man ändå kan dricka. vi sitter på det smutsiga betonggolvet intill dörren, några meter bort finns det lediga stolar men även många upptagna och den dagen är bara inte en sådan dag, liksom många andra. n som fiskar upp min svarta moleskine, hur hon utbrister: såhär kan du inte ha det! med en bestämd röst och en stund senare har min kalender nytt innehåll. hjälper mig att sålla och lägga perspektiv och för en stund sjunker jag in i den världen, den verkligheten och det räcker. en kväll då jag & m dricker rödvin på min vita matta. en fredag gul & rosa smoothie på ett vitt ledset bord inne i centrum och hur vi planerar sånt som håller en vid liv när man är tjugoett och allting omkring en svajar. en maggio konsert i helsingfors ikväll. sådana saker.
alla dessa omfamnande händer och så många fler men fortfarande och slutligen alltid. orden ligger och värker i mitt bröst. slungas mot mig men jag duckar och vejar för alltid skrämmer de mig, fastnar oupphörligen på samma ställe. blir kvar och värker, väntar på nästa dånande ordkavalkad. de riktiga orden sitter fast inpå skinnet och oktobervinden går från snäll till att ge mig gåshud, blir som en antydan om att det är dags att stänga fönstret. och jag säger att jag försvinner ibland men jag lovar, jag kommer alltid tillbaka. att jag är ledsen över att jag aldrig kan stanna. och så har en ny cykel passerat, börjat, passerat.
