jag säger att jag ofta måste komma bort från de andra
att min bröstkorg rör sig oregelbundet i folkmassorna
att jag alltid är beredd att fly
att vargen hittar mig allt oftare
☾
hon säger att jag kanske är för mycket stilla
lever för mycket på insidan
för lite i verkligheten
att jag inte skall gömma mig där ingen når mig
att vargen inte finns på riktigt
☾
när jag lyfter blicken om kvällarna är himlen en explosion av rosé och viol. aldrig i mitt liv har jag sett så många vackra himlar. men det känns inte som att jag lever under dem. jag överväldigas konstant av min omgivning. upplevelserna, de får inte plats i mig längre. för varje steg jag tar sköljer en ny våg över mig. jag andas in men luften trängs alltid undan av stormen. inuti känns det som att hela atlanten försöker få plats. bakom mig: hör tunga tassar släpa i marken.
☾
jag vänder mig om. reflektionen i skyltfönstret får blicken att dröja kvar. det är en annan person som speglas i glaset, hon med det axellånga håret, hon som gömmer sig bakom de sotiga ögonlocken. men det finns ingen annan här, jag vet att den här platsen är min egen, att ingen annan hittar hit. hon är jag.
och jag inser
det är jag som är vargen.
