jag ligger nedbäddad under fluffiga täcken omgiven av nyanser av vitt vitt vitt i det som är min tillflyktsort egna plats älskade sommarvärld. jag tror lungorna lyfter några extra centimeter här. luften är så många gånger lättare att andas och stadsbruset är som innehållet i en suddig dröm en vaknat upp från om morgonkvisten för här finns bara plats för sjöfåglarna och vågorna. alltid vågbruset över stadsbruset. ingen kan nå mig här om jag inte vill det. ibland är det räddningen. som sockervaddsmjukhet när något inuti gått sönder och man inte har hunnit lappa ihop än.
förstår det alltid efteråt. varje gång. hur befängt min hjärna blivit programmerad. som om orden jag skriver på ett blankt papper kan mäta mitt värde. säga någonting alls om den som är jag. utanför auditoriet jag befinner mig i fortsätter livet med samma frekvens. när jag går ut ser jag. märker att syrenen blommar nu. det gör även lupinen. jag vill inte glömma bort allt det där.
och jag har blivit bra på att plåstra om utmattning leva efteråt. islatten i solen och en dyr fläderdrink med körsbär. men det ger aldrig tillbaka något. det ger bara till av det nya.
ändå är allting vackert nu för luften är ljummen oftare än kylig och jag spenderar tid vid vägrenarna och övergivna trädgårdar binder buketter av blomstren om eftermiddagarna och fyller upp hjärtat med allt det vackra. låter fönsterrutan till bilen rulla ner och handen skära genom kvällsluften.
och här. här mår jag bra. lilla terassen med sitt cafébord och hopfällbara stolar. skriver inköpslista istället för att-göra-listor. planerar & snickrar & fixar. det rosiga tvättfatet och alla vildblommor jag samlar om kvällarna. fyller fyller fyller på ett vintertrött hjärtat med lycka till bredden.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar