och allt jag kan tänka är hur kan en plats fylld av sånger där varannan mening handlar om wild & free kännas så inhägnande?

❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀  

våren kom till staden till slut. först som några gröna kvistar i en flaska i fönsterkarmen, senare fyllde den också allting annat med färg. även de gråa rännstenarna längs med akademikvarteren skiftade stundvis i någonting guldglänsande, man måste bara fånga rätt ögonblick, titta på rätt sätt, finna rätt vinkel. det var vackert att se hur den väckte alla människorna, våren, se hur den tinade upp dem från insidan. men samtidigt: fläckarna på fönstret till min innergård. plötsligt syntes också de så tydligt. även bakom slutna ögonlock gick det att se dem. fläckarna. hur de satt ingnuggade i livet. hur nedsmutsat allting var. om jag någonsin trodde att jag inte hade brytt mig kom insikten i kapp mig: jag bryr mig så mycket att det bultar. ibland så mycket att det gör ont.

ibland kunde flera dagar i sträck försvinna här utan att jag lade märke till någonting. andra dagar kunde jag känna sekunderna rinna ifrån mig, färgerna likaså. jag kunde känna färgerna rinna ur mig. ibland gjorde staden mig livstrött. ofta visste jag inte var jag hade mig själv. så många saker slutade ha betydelse. händelser som börjat följa en bestämd jargong. jag måste konstant påminna mig själv om det viktigaste: bär ditt lejonhjärta med dig. bär ditt lejonhjärta trots allt omkring dig.

staden var vacker för den var färgad av minnen. många var fina. lika många var fula. det gav staden dess karaktär, ett djup. en känsla av äkthet. för alla de platser som kunde fylla en med lycka fanns det lika många platser som dränkte en med sorg. jag har samlat på ögonblicken, ordnat stunder i travar och gömt undan dem inuti. ofta vingliga steg och hög musik. och allt jag kunnat tänka: hur kan en plats fylld av sånger där varannan mening handlar om wild & free kännas så inhägnande. burlik. det var något ironiskt med det men det var också: livet. det är alltid de sorgligaste ställena som fyller upp mig tillslut. men jag bar mitt lejonhjärta med mig. om än bara för några sekunder: lejonhjärtad och oövervinnerlig.