ekot av ert pappersspråk.

flyktkänslorna tar över kroppen, arbetar sig igenom hela mig. de styr mig bort, långt bort, iväg från dem, det. iväg från detta ihåliga, spruckna, söndriga. sprider sig som ett eko, säger åt mig att fortsätta leta på en annan plats där saker lever men jag svarar att jag inte letat på en lång tid. det är det spruckna som letar, finner (mig). 

en kväll. står någonstans i ett folkmyller, svarta kängor mot smutsigt golv och jag uppfattar inte vad någon säger för centimeter efter centimeter av mig dör bort för varje tomt ord jag hör. allt levande i mig dör, kvar enbart det yttre. någon säger att jag verkar tänka på någon annan. något annat vad som helst annat skrattar men säger ingenting, jag vet inte, ännu mer ingenting. jag vill inte lämna ifrån mig ihåliga ekon. jag vill aldrig bli ihålig igen. men jag kan inte sluta gröpa ur mig själv. allting lämnar spår, att leva lämnar spår. halvtoma glas och heltoma ord. det här är inte på riktigt det här kan inte vara på riktigt älskade stunder älskade platser åh livet varför måste du komma emellan. centimeter efter centimeter. dör sakta bort.

efteråt finns tomrummen inte kvar längre. raderar verkligheten emellan och sparar en handfull ögonblick. en bräcklig konstruktion men den gör så att jag kan andas. hoppas på att den skall hålla ihop tills nästa gång då jag lappar på den igen och jag undrar om någon någonsin bär kvar en liten del av mig för jag bär med mig en liten del av allt.

känner ofta att jag vill till havet. tar mig till den stormigaste platsen och låter hjärtat skrika i takt. stormarna omkring en, hur vågorna slår så hänsynslöst emot land. har alltid känt ett lugn där och då som ingen annan plats kan skänka. och jag tror inte att du förstår. du ser, du sa att du älskade havet men jag kunde inte tro dig. det var någonting i din blick, hur du uppenbart bara älskat ett spegelblankt hav. ett lugn, en del av något, aldrig en hel ocean.

känner mig som mest levande när hjärtat bultar och jag springer

springer iväg

det slutar och börjar 

alltid på samma sätt.

- 

jag är färdig med alla pappersmänniskor och toma ord.