Efter.
Det lugna men ändå hektiska: livet här. Har spenderat aderton dygn i det här landet, den här staden. Tappar fortfarande ofta bort mig, varje dag om jag inte kollar i google maps. Vet att jag tänker för mycket, men lever tillräckligt. Ska leva mer, se mer, känna mer. Lär mig sakta vika in vid rätt gator, Augustinusstraat och Thomas van Aquinostraat börjar äntligen kännas bekanta. Damen i gathörnet har en förskräcklig färggrann rosenträdgård som agerar perfekt landmärke. Har hittat ett favoritcafé. Och blommorna blommar ännu. Torgen är fyllda av buketter för några euro styck och jag måste stanna för att dofta på dem ibland, kan inte låta bli.
Stadskärnans gator är så vackra. Vill gå längs med dem långsamt dra fingerspetsarna över husfasaderna bryta av en kvist murgröna vika in i en av de små affärerna spara allt jag ser men oftast är vi påväg alltid påväg någon annan stans. You always look so overwhelmed. Det är jag, alltid, det är jag. Min cykel är inte så snabb, mörkt himmelsblå och skranglig men den tar mig överallt genom dagen genom natten.
I staden pulserar andra tempon så
många
restless hearts är
han ett
är jag
ett ?
Jag undrar om jag förskönar men det är bara delarna jag väljer att spara som jag kan minnas.
Och jag älskar de vackra stunderna, jag tänker inte be om förlåtelse för det.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar