Always had intense eyes / I think I am sick but never can be certain / Still call up my mother / Hiding behind curtains / Don't make me go / Don't make me go outside / God knows what out there lies

jag försöker men jag minns inte längre pionerna.

en dag handlar det oftare om allt som inte ligger på plats, det som inte finns där mer, det som saknas. 

inandningen fyller bröstkorgen. det är hopp och det är lättnad och det är färger och och och. utandningen för allting med sig, lämnar inget kvar förutom tomrum och mellanrum och luckor. jag har blivit det som var min tillflykt.

först var det bara det, en fristad, en tillflyktsort. någonstans att vara när verkligheten ramlade över en. ett annat jag, ett obrytt jag. jag märker det nu, i någon mån har jag nog avskärmat mig från verkligheten. den känns så plastig. främmande.

det är april och jag känner av vårbedövningen. jag vet inte riktigt, kanske var jag ingen slagskämpe trots allt.