hela natten, alla nätter.

hela natten, alla nätter,

blåsten i mitt fönster & 

jag tar en kopp kaffe till och en till.

ofta nuförtiden,

faller inåt, liksom försjunker

ett lager till och ett till

längre in i sig själv

(men också bort).

har försökt mig på förklaringar, 

så många snälla jag vill bara få någon ordning på det här lilla livet

de återkommande orden, flykten, de återkommande orden.

jag vet bara att det är en fredag och himlen som var grå är rosa-blå-randig

att det är en tidig februari vårhimmel,

snart kommer en till. och en till.

det är med skräckblandad förtjusning jag noterar allt det här. 

stop pretending life doesn't terrify you. jag ska, jag ska. men säg det en gång till. en gång till.